7.11.07

barn och internet

Detta är ett ämne som min man och jag har dryftat om och om igen. Vi är själva oerhört datorvana och använder internet som en del i våra yrke. Detta gör att vi har en ganska annorlunda syn på internet och barn jämfört med många i vår omgivning.
Vi har funderat mycket på om vi gör fel eller om vi tänker rätt men varje dag så bevisar våra barn att vi tänker rätt.
Alla våra barn har egna datorer med uppkopplingar. De har inga begränsningar i sitt datoranvändande och datorerna är inte stängda åt ngt håll.

Vad jag har förstått så är detta ett ganska ovanligt förhållningssätt??? (rätta mig gärna om jag har fel)

Vi hör ofta hur föräldrar inte tillåter sina barn att sitt mer än en timme hit eller dit vid datorn och att de måste ut och umgås med sina vänner, föräldrarna har föräldrakontroll på datorerna och går kontinuerligt in och kollar var barnen varit.
Själva kollen har jag inget emot OM man gör det tillsammans med barnen så att de får visa först var de varit och vad de gör där och sen kan man som förälder även visa att, "men jag ser att du även varit här...varför?"

En sak som även jag är övertygad om och ständigt får bevis för är att inga av våra barn är ensamma när de sitter vid sina datorer, de är hela tiden uppkopplade mot sina vänner (oftast de närmsta vännerna) och chattar, spelar spel, kollar filmer..tja sånt som man gör även när man träffas utanför datorerna. Så nä...barnen får gärna sitta en timme till vid datorn :)

Dessutom så har våra barn bevisat att de kan hantera datoranvändandet. Ingen av de sitter mer än ngn timme åt gången, sen sticker de ut en sväng eller kommer ner till oss i köket och snackar lite. Jag tror inte det hade varit så om vi hade haft regler och dator tid....då hade de nog suttit sina timmar i ett stängt rum utan att dela med sig till oss. Idag kallar de ofta och vill visa oss ngt de hittat på nätet! Det kallar jag att umgås :)

Vi har en öppen dialog och kommunikation med våra barn och vi har berättat om de ev. faror som finns på internet, där kanske vi har en fördel gentemot vissa andra föräldrar eftersom vi befinner oss här ute dagligen. Men om man inte kan det så är barnen de bästa lärarna där!

Min mamma som är en öppen person och har jobbat med barn i alla år har även hon varit skeptisk till hur mycket våra barn använder datorerna och hur farligt det kan vara. Jag har försökt förklara för henne hur vi tänker och vilken diskussion vi har med våra barn men det har inte varit helt enkelt.

MEN häromdagen så kom mamma och berättade att hon hört ett program på P1- vetandets värld om en kvinna som gjort en doktorsavhandling kring ämnet barn, föräldrar och internet. Min mor var nu äntligen övertygad om att det vi pratat om faktiskt var helt åt rätt håll :)

Elsa Dunkels som forskar om barns kommunikation på nätet. (P1 torsdagen den 1/11)

Jag lyssnade igår på programmet och jag måste säga att YES!! äntligen ngn som tänker som vi gör!

Elsa har intervjuat 104 barn i årskurs 6 ang. deras vanor på nätet.
Hon börjar hela intervjun med att säga följande:

Föräldrar säger att de inte kan internet och i nästa andetag säger de att det är farligt!!!

Detta tycker jag säger allt!

I intervjuerna som Elsa gjort med barnen framgår det att barnen vet vilka farorna är och det viktigaste är att de faktiskt lärt sig hur de ska hantera de och kringgå ev. faror! Det trista är bara att de fått lära sig det själva!

Sen fortsätter hon med att berätta att det viktigaste man som förälder kan göra är att lära sig nätet tillsammans med barnen och förstå vad de gör där ute, Kommunicera med barnen om nätet och ABSOLUT inte förbjuda nätet som källa. För gör man det så kommer barnen ändå att i smyg använda nätet och det är DÅ det kan bli farligt!
Tänk själv ett barn i 12 års åldern som blivit förbjuden att använda nätet, barnet går ändå ut och lämnar där ifrån sig diverse info om sig själv, i smyg och hemlighet för föräldern. DET blir farligt!

Vill ni lyssna på intervjun så hittar ni den här.

Själv är jag glad över mina barns internet användande och över hur mycket de kan lära mig av detta!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Jag har själv barn som numera är i senare tonåren. Om du frågat mig för något år sedan hade mitt svar varit annorlunda än det jag skulle ge om jag får frågan idag. Barnen/ungdomarna går igenom faser och det gäller att vara vaksam i varje enskild fas tror jag.
Men visst låter ditt agerande sunt och bra...

Sanna sa...

Christina - jo jag håller med om att de går genom olika faser, anser väl mest att det då är viktigt för oss föräldrar att följa de fasern. Att be barnen visa oss var de är någonstans och hur det funkar.
Kommer ihåg för ngn vecka sedan när jag fick ett mail av dottern (11 år) om en inbjudan till ett forum. Där kallade hon sig tjej 13 år! Jag blev förskräckt och ringde henne med en gång, då förklarade hon att man inte fick vara med om man var under 13 år, då var det ju min tur att förklara varför :) sen visade hon mig siten när jag kom hem och vi kunde tillsammans bestämma hur hon skulle förhålla sig till just det stället :) DET kändes skönt!