29.11.08

en vecka senare...

nu har jag återhämtat mig tillräckligt efter mina dagar i Stockholm för att orka skriva! Dum som jag var så trodde jag att det skulle vara som "förr" att åka till Stockholm i tre dagar. MEN icke sa nicke! Det var en PÄRS!!! 

Det var tre dagar fulla av möte och seminarie, roliga möten och härliga människor, god mat och skoj dagar!! Jag gick på som vanligt och inte förrän jag vaknade hemma i torsdags morse så insåg jag hur det hade påverkat mig! Idag är det lördag och inte förrän idag är jag "normal" igen! Torsdagen gick jag som i en dvala och fredagen låg jag i soffan hela dagen! Totalt oförmögen att göra något annat!! 

Var det då värt det?? JA, rent affärsmässigt så var det helt klart värt det!  Men om man ser rent personligt så, nä... då var det nog inte lika mycket värt det!

Nästa gång får det bli en endagstripp till Stockholm istället... är nog enklare att återhämta sig ifrån!

4 kommentarer:

Anonym sa...

Tack Ayla!
Jag brukar läsa dina ilägg nästan varje dag.Det är väldigt intressant.Du har orginesrat ditt liv jättebra och fint (familj,jobb,träning,mat...)trots du har sjukdom och jag hoppas att du mår bättre och MS sjudoms ska lösas snart som mölighet. Jag är själv inte mår bra nästan 14 månader under utredning ännu jag har inte fått diagnos. Min hälsa varierar dag från dag.En dag mår jag bra och en dag är sjuk. Min familj mår de bra och de de är också lednan för min skull. Vi bor i sollentuna.Om vi viste att när var i stockhlm,tyckte vi ha bjudet dig. vi har tre barn (12,10,2) år.
Ber om ursäkt för dåligt språk.
mvh/BAWA

messan sa...

Förstår dig precis och jag känner igen mig så mycket. Jag brukar också köra på som vanligt och när jag kommer hem krävs det flera dagar innan man är normal igen. Som tur är så lär man sig av sina misstag så nu försöker jag lägga max 2 dagar när jag är borta.

Anonym sa...

Känns igen....fast man får försöka bygga in tid för återhämtning efter en sån utflykt, men det är så lätt att glömma bort det när man tycker att allt funkar hyfsat.

Sanna sa...

TACK för ert stöd och er uppmuntran allihop! Är så härligt att gå in här och se era kommentarer!

Bawa, nästa gång jag närmar mig stockholm hör jag av mig! Jag hoppas verkligen att du snart får en diagnos, det mesta blir på något sätt enklare när man har en diagnos. Då vet man vad man har att jobba mot. Tänk på de bra dagarna och utnyttja de så bra du kan.